Med kort varsel fick vi chans till en träningsmatch en tidig lördagmorgon mot trevliga Kävlinge Harrie, som vi har en historik med jämna matcher.

Vi började mycket bra och de första 8-10 minuterna spelade vi ett fartfyllt och varierat anfallsspel och skapade några halvchanser, som tyvärr inte resulterade i mål. Så sakteliga åt sig hemmalaget in i matchen och de etablerade ett tryck mot vår backlinje genom att använda spelbredden och slita sönder vårt försvar. Vi fredade oss ganska bra ändå och det krävdes två höga skott från långt håll för att sticka hål på oss. 

Killarna var inte nedslagna trots underläge utan hade egna förslag på hur vi skulle ta tag i matchen igen. Efter en jämn start på andra halvlek, gjorde vi äntligen det som var ett signum för oss under fjolåret: en blixtsnabb kontring med många spelare som snabbt tog sig framåt. Efter 6-7 passningar inom laget, kom bollen ut till Ville, som från hörnet av straffområdet måttade in 2-1.

Vi vädrade morgonluft, men tyvärr fick vi inte glädjas så länge utan 7 minuter senare ökade KH på till 3-1 med ett riktigt snyggt mål.

I viljan att skapa något framåt blev vi alldeles för långa i laget och hade fruktansvärda problem i uppspelsfasen. Helt i onödan eftersom den plan vi spelade på måste ha varit 10-15 meter kortare än Uppåkravallens planer, så det borde vara ganska lätt för mittfältare att komma och möta våra uppspel mot KävlingeHarrie, som förvisso pressade oss högt. Vi lyckades inte riktigt lösa det problemet på plan och kunde inte närma oss utan hemmalaget ökade på med ytterligare ett mål.

Killarnas analys efteråt var att vi gav KävlingeHarrie mer tid än de gav oss, vilket var en klok observation. Vi tror också att motståndarna generellt sett var säkrare i förstatouchen, vilket medförde att de klarade sig ur även trängda lägen . 

Slutsatsen är att vi måste fortsätta träna på spel på små ytor för att bli tryggare med bollen i trånga situationer.