Killarna gav generellt sett ett lite slött och frånvarande intryck inför den här matchen. Det klagades på något håll på träningsvärk efter de jobbiga övningarna på torsdagsträningen.

En lite konstig matchinledning, där vi  ovanligt nog var lite för avvaktande i försvarsspelet och gav Bjärred för mycket tid med bollen och då såg de bättre ut än vi. I nästa sekund gick vi till anfall, och etablerade ett tryck kring deras straffområde och radade upp målchanser, som fick oss på bänken att känna att det ska mycket till att vi inte ska vinna den här matchen. Men sen släppte vi in Bjärred i matchen igen och de kunde skrapa ihop två lägen genom att vi var för passiva i försvarsspelet och plötsligt stod det 2-0 till Bjärred.

Kanske var det den väckarklocka vi behövde. För anförda av Malte åt vi oss in i matchen och Folke tråcklade in 1-2 innan Malte i slutsekunderna sköt in 2-2.

Vi var överens om att vi stod för långt från våra motståndare i försvarsspelet, som om vi hade överdriven respekt för några av deras välväxta spelare. Vi bestämde att vi skulle vara lite mer fysiska i nästa period.

Vi kanske inte lyckades med den föresatsen helt och hållet, men vi kämpade stenhårt i alla fall. Bjärred kände vittring och hade till och med en boll på mållinjen - som Leo rensade bort - och en i stolpen, som Folke fick bort i sista stund. Det var väl inte helt välförtjänt när Vidar höll sig framme som den goalgetter han varit hela säsongen och gav oss ledningen med 3-2.

Inför tredje perioden, manade vi på att det är bara att ge allt nu. "Vinn varje duell, spring på varje boll!" 

Malte lyrade in 4-2 direkt och vi var på lite fastare mark. Men Bjärred gav inte upp. de satsade allt framåt och vi fick slita hårt för att stå emot deras anstormning. Det öppnade upp för kontringar från oss och vi hade fler heta lägen, som kunde avgjort matchen, men där vi inte fick utdelning. Istället lyckades Bjärred få in ett reduceringsmål och tyvärr var det mer än 10 minuter kvar. 

Pojkarna slöt sig samman och plockade fram den vinnarinstinkt, som de visat (nästan) hela året. DEN HÄR MATCHEN SKULLE BARA VINNAS! Nu fanns det inga tveksamheter. Vi gick in i de dueller, som vi undvikit tidigare i matchen. Vi sprang för att täcka ytor och sätta press och lämnade inte en millimeter för Bjärred att skapa skottlägen på. Några gåshudsframkallande ögonblick var när Ville levererade två perfekta och effektiva glidtacklingar på den våta gräsmattan och killarnas uppmuntrande rop när Felix bröt det sista försöket Bjärred gjorde till att kvittera.

I Eslöv en kall marssöndag ropade killarna "ÄNTLIGEN!" när de vann för första gången på länge. Nu ropade de "JAAA!" när slutsignalen gick.  Det var inte vår bästa match, men viljan att vinna var stark och kampinsatsen var fenomenal. En smolk i bägaren var att Leo fick en fraktur när han uppoffrande täckte ett skott i slutminuten.

Trots nägra onödiga poängtapp, kommer vi två eller trea i serien under hösten. Vi kom tvåa i våras. Som värsta Mourinho-kopiorna gläds förstås tränarstaben mest över att vi släppt in minst mål av alla lag både under våren och hösten.

Det har varit en utveckling i sammanhållning, inställning och fotbollskunnande, som har varit sensationell. Det här bådar gott inför nästa års utmaningar med 11-manna-fotboll.