Vi är ett härligt gäng tjejer födda 2007 och 2008 som tränar, spelar matcher och har kul tillsammans.

Det finns en mening vi upprepar som ett mantra varje gång vi ses: "Vi håller på med ett lagbygge". 

När vi valde att slå ihop 07/08 till en träningsgrupp, visste vi att vi skulle behöva tackla många nya och SPÄNNANDE utmaningar: spelarna ska vänja sig vid varandra, vi tränare ska vänja oss vid varandra och vi ska skapa en miljö som så många som möjligt vill komma och träna och spela match i. I det ingår att vi behöver testa spelarna med nya positioner och nya spelsätt. Som ett led i detta, anmälde vi oss till DM för att få matcher innan seriesäsongen börjar. Vi fick i princip tuffast möjliga lottning, med tre motståndare som alla kommer att spela på allra högsta Skåne-nivå. Där är inte vi - ÄN!

Vi visste att vi skulle få tre tuffa matcher, så vi har fokuserat på att jobba tillsammans, att kämpa från första till sista minuten och att lära oss från motståndarna - vad är det de gör som vi behöver göra bättre?

Resultaten är svåra att helt bortse från - fotboll går ändå ut på att göra fler mål än man släpper in - men låt oss ändå göra det för en stund.

Vi tycker att tjejerna har visat väldigt bra moral i alla tre matcherna. Vi gav aldrig upp och vi hade perioder i alla tre matcherna, där vi gjorde det svårt för motståndarna att få till ett bra spel. Både mot Ängelholm och mot Dösjöbro skapade vi till och med en del målchanser. Det kan tyckas dumt att uttrycka sig som att vi faktiskt jobbade precis som vi planerade i försvarsspelet (eftersom vi släppte in så många mål), men att det inte räckte eftersom motståndarna hade så många spelare som var för skickliga för oss. 

Men vad vi kan ta med oss från dessa matcher är:

• Vi måste fortsätta arbeta med vår teknik. Genom att bli trygga med första-touchen, ger vi oss själva mer tid i varje situation.
• Vi måste jobba TILLSAMMANS varenda millimeter på planen - även om vi blir skickligare med bollen, är det nödvändigt att vi tror på varandra och hjälper varandra i både försvars- och anfallsspelet.
• Om vi möter motståndare, som är skickliga, behöver vi kämpa ännu hårdare för att stoppa dem. 
• Vi ska peppa varandra och lyfta varandra. Samtidigt ska vi känna oss trygga med att vi ställer krav både på oss själva och på våra lagkamrater.
• Vi ska komma ihåg att vi går till träning och match för att vi tycker att det är ROLIGT med fotboll.

Vi har första seriematchen om fyra veckor. Fram till dess har vi 8 träningar och förhoppningsvis någon träningsmatch mot lämpligt motstånd. Vi hoppas att så många som möjligt kommer på dessa, så ska vi TILLSAMMANS se till att de blir så roliga som möjligt.

Det var ett gäng trötta, men taggade tjejer som tog sig till Bukeflo för att mäta sina krafter i Futsal.

Vi hade ju inte haft någon inomhusträning, men hade en träning på konstgräs där vi fokuserade på 5-manna-spel och det såg bra ut, så vi hade vissa förhoppningar om att kunna gå långt i cupen.

Första matchen var mot Kulladals ena lag. Under matchens 13 minuter, tror jag att bollen befann sig på deras planhalva i minst 12. Vi höll bollen fint inom laget och kontrollerade matchen. Vi skapade några lägen där tyvärr våra avslut inte var tillräckligt skarpa. Istället hände det, som kan hända i Futsal  En boll rinner genom till en motståndare, som vaket får med sig bollen och avslutar i mål. Tyvärr hann vi inte reparera vårt underläge innan matchen var till ända. Tror som sagt att de var över på vår planhalva två gånger på hela matchen, så det kändes riktigt att förlora den matchen. Men Futsal-matcher är 13 minuter och det gäller att ha flyt med sig med studsande bollar, motlägg med mera, men också att ta vara på de chanser man får.

Detta tog tjejerna till sig och i den andra matchen mot Heleneholm dröjde det inte mer än en någon minut innan vi gjorde 1-0. Sedan rullade det på. Vi uppvisade riktigt bra och snabbt kombinationsspel och dominerade varenda centimeter på planen. Våra segersiffror skrevs till 4-0 efter mål av Asdis, Milla, Ingrid och Bella. Vår publik, som följt laget sedan barnsben, var lyriska över ett spel som höll högsta klass.

Sista gruppspelsmatchen behövde vinnas för att vi skulle gå till slutspel. Lunds BK stod på andra sidan. Vi pumpade oss med maximal vinnarinstinkt. Efter en lite trevande inledning från vår sida, gjorde LBK 1-0. Tjejerna tog sig samman och åt sig in i matchen och efter bra samarbete med Milla tryckte ingrid in ett kvitteringsmål. De gröna tjejerna satsade allt framåt och vi dominerade också matchen och skapade en hel del riktigt fina målchanser, men tyvärr utan resultat. Istället åkte vi på en kontring, där LBK med individuell skicklighet lyckades få in ett segermål. Resultatet i den parallellla matchen i gruppen slutade på ett sådant sätt att det hade räckt med oavgjort för att vi skullem gå vidare, men istället var cupen över för del.

Utan att ha sett slutspelsmatcherna tror jag att vi gav Lunds BK - som vann hela cupen -  hårdast motstånd, vilket är en klen tröst. 

Ser vi bara till prestationen, tycker vi att vi gjorde riktigt bra ifrån oss. Det märks att vi tränar mycket smålagsspel och att vi tog med oss det snabba kombinationsspel vi slipar på, gjorde oss tränare glada. Men vi skulle ljuga om vi sa att vi inte skulle blivit gladare om vi vänt hem till Hjärup med (välförtjänta) medaljer).

Tjejerna var riktigt taggade före match. Det märktes både i fokuset under matchgenomgången och under uppvärmningen. Men ju närmare match vi kom desto mer smög sig en osäkerhet in i laget.

Tyvärr hamnade vi ordentligt på hälarna i matchinledningen medan LBK satte full fart och utnyttjade sina styrkor på ett sätt, som vi inte kunde stå emot. Redan efter 4 minuter stod det 0-1 och vi fick än en gång kämpa i uppförsbacke. 

Trycket fortsatte mot oss och när vi vann bollen, fick vi inte till något organiserat eget spel. Men efter den första anstormningen, var vår försvarsgeneral Hanna varm i kläderna och hennes pondus och auktoritet spred sig till resten av laget och vi åt oss så sakteliga in i matchen.

När vi gick till anfall gjorde vi det med 5-6 spelare och kombinerade oss fram till flera fina lägen. Men vi blev också sårbara bakåt då vi blev lite "för långa" och inte riktigt orkade täppa igen ytan mellan backlinje och mittfält och LBK kunde lite för lätt gå till motattacker efter våra anfall.

Till andra halvlek försökte vi ingjuta mod i varandra och vi såg en chans i att LBK ställde upp med en tunn trupp och att de inte skulle orka matchen ut. Vi tänkte att vi skulle utnyttja det genom att vi skulle få DEM att jaga våra snabba spelare.

Tyvärr hann vi nätt och jämnt ut på planen innan LBK ökade på till 0-2. 

Men tjejerna visade på nytt karaktär och gav inte upp. Vi kämpade ner LBKs mittfält och hittade genom med fina djupledsbollar till Lia och Ingrid. När vi i 49_e min hade fyllt på med tillräckligt mycket folk, kunde vi kombinera oss fram till ett läge, som Ingrid kunde göra mål på.

Vi hade neutraliserat LBKs farligaste vapen och var hungriga på att vända matchen och vi skapade också fler lägen än dem och borde kanske gjort mål på något av dem. Istället åkte vi på en kontring (misstänkt offside), där LBK ökade på till 1-3.

Men tjejerna hade fortfarande inte gett upp och de sista 20 minuterna jagade vi flera mål utan att lyckas och LBK avgick med segern.

När vi nu stänger höstsäsongen kan vi konstatera följande:

- det märks att värt smålagsspel (med och utan mål) på träningarna har gett effekt. Vi har ett mycket fint och varierat passningsspel och hittar passningsalternativ, som vi inte gjorde i början av hösten

- vi ger ALDRIG upp. Vi tror på vår egen förmåga och skulle det finnas någon rättvisa i universum, skulle vi blivit belönade med fler poäng. 

Vad behöver vi bli bättre på:

- vara på tårna (som MOO tjajat om) i varje situation

- avsluten (vi har skapat tillräckligt många lägen för att göra fler mål, men våra skott är generellt sett lite för lama)

- att spela över större ytor. Vi har visat att vi behärskar spelet på små ytor, men i den här matchen t.ex.  blev det lite för långt mellan lagdelarna, när vi inte var vana vid spel på större ytor. För att klara detta behöver vi vara fler på träningarna, så att vi kan spela på större ytor. 

Mer om detta senare...

Avslutningsvis vill vi också tacka F08 och F09 för ett mycket bra samarbete och stor beredvillighet att ställa upp med spelare, som har möjliggjort att tjejerna har kunnat spela alla matcher under hösten.

Matchen spelades på något, som kan liknas vid, "liten 9-manna" med 7-manna-mål på en lite oorganiserad idrottsplats.

Vi kände från start att vi hade ett större spel i oss än motståndarna, men vi gick i fällan att hamna i lite för många 1-mot-1-situationer, där Möjligheten med sin fysiska styrka kunde komma ut med bollen för ofta. Tjejerna stod upp bra i duellerna och så sakteliga började vi även ta tag i taktpinnen när det gällde spelet ute på planet. Så fort vi började utnyttja mer av planbredden, kom vi till det ena läget efter det andra.

Milla ("jag-kan inte-skjuta" ) vågade ta skott från utanför straffområdet och tog upp oss i ledning. Sedan gjorde Malou 2-0 - efter att ha blivit fri efter ett långt inkast från Liv - och 3-0 - efter väggspel med Bella. Ingrid ökade på till 4-0 efter en av våra intränade hörnvarianter.

I pausen definierade vi att vi behövde fokusera på spelbredd och spelavstånd, så skulle andra halvlek kunna bli lika rolig.

Hemmalaget kom dock ut till andra halvlek mer taggade och utnyttjade sin fysiska styrka och vi fick ägna oss åt duellspel snarare än skönspel. Efter att de lyckats reducera, ökade Moa T på till 5-1 efter att ha hållit sig framme på en målvaktsretur.

Tyvärr blev det sedan mer brottning än fotboll under ledning av en domare, som hade checkat ut och slutat engagera sig. Möjligheten lyckades få in två mål efter lite konstiga situationer, men det var egentligen aldrig någon fara.

"Vi vann i alla fall" sa Ingrid efteråt och det var väl en kort och kärnfull sammanfattning. Vi når inte upp till vår högsta nivå, men i den här matchen räckte det vi presterade till seger.

Det kändes redan på matchgenomgången och uppvärmningen att tjejerna var extra taggade.

Vi mötte ett starkt bortalag, som satte oss under hårt tryck i matchinledningen. Spelövertaget gav utdelning genom ett hörnmål och ett långskott. För en kort stund började UIF-huvuden hänga och tanken att vi skulle gå på pumpen än en gång, var svår att hålla borta.

 Vi gjorde några byten för att få in ny energi och de tjejerna som kom in gjorde precis det. De tog för sig och vann dueller och gjorde löpningar och det smittade av sig till alla. Efter att ha skapat några chanser, fick Maja in ett reduceringsmål.

Som av ett trollslag, förändrades UIF-tjejernas kroppsspråk från närmast uppgivet till fyllt av självförtroende. Med den ingrediensen, åt vi oss in i matchen och bara fyra minuter efter reduceringen, kvitterade vi genom Lia.

Vi avslutade halvleken starkt och i pausen var vi fyllda med tillförsikt. Tjejerna trodde på det och i andra halvlek levererade vi den bästa prestationen den här hösten. 

Tjejerna visade upp de kvaliteter vi har sett på träningarna. Snabba beslut, rörelse utan boll, passningar på en och två touch och inte minst att våga utmana 1-mot-1. Ingrid och Asdis vann boll gång på gång på mittfältet och hittade ytan mellan YB och MB med bollar till våra löpande yttermittfältare (Alice, Moa Z, Emilie).  Efter att ha satt tryck mot Skurups-målet, hittade Bella genom med en fin passning till Ellen, som kyligt placerade in ett ledningsmål.

Skurup försökte på nytt ta över matchen, men vi försvarade oss heroiskt, Kjersti och Ellen störde deras uppspel, Bella, Ingrid, Asdis och Matilda gav inte Skurups mittfält en lugn stund. Vår backlinje Liv, Hanna, Thea och Moa T. var svårforcerade och i målet spred Melanie ett lugn, som var sensationellt.

Kort sagt var det en otrolig laginsats. Tjejerna gav allt för varandra och det var en riktigt välförtjänt seger. Tjejernas glädje efter slutsignalen visste inga gränser och det var rörande för våra gamla tränarhjärtan. 

Fotboll är en lagsport och den är som allra roligast när alla 16 i truppen, tränarstaben och publiken bidragit TILLSAMMANS. Då blir glädjen för framgång också så mycket större!

Nu fortsätter vi på det här spåret, tjejer!